Roadtrip Seattle – Los Angeles

Idag var det dags för roadtrip igen – vi skulle ta oss via en tur i öknen från Las Vegas till Pacific Beach norr om San Diego.

Men före vår öken-tur tog vi en avstickare till The Hoover Dam.  Den byggdes på 1930-talet och över hundra personer fick sätta livet till under byggandet av den. Dammen utgör även gränsen mellan Nevada och Arizona, så vi åkte över till Arizona och parkerade och gick sedan över till Nevada igen.

De byggde även en ny bro över dammen som skulle vara klar 2010:

Därefter var otaliga mil med helt raka vägar, ingen trafik och endast öken runt omkring oss.

De få samhällen vi passerade missade vi om man råkade blinka just då. Nedan ser ni en bild på ett av de större samhällena vi passerade under dagen – Desert Center. Stället kändes extremt mysko och människorna där var något speciella – ni som har sett The Hills have eyes – förstår vad vi menar.

Men till slut fann vi fram till havet och Pacific Beach.

Daniel

Jag må vara feg vad gäller starka smaker, men Micke ska alltid testa allt som är starkt. Så när servitören sa att den orangea lilla chilifrukten i jambalayan var världen starkaste chili så la Daniel den åt sidan men Micke tog direkt upp den och sa att han såklart skulle smaka… han gjorde det dessutom två gånger (som om den skulle blivit mildare på fem minuter…).

Linda

Kvällen började med att vi tog en typ av spårvagn ner till starten av Strippen där bla hotellen Mandalay och Luxor ligger. På Mandalay letade vi upp en restaurang som heter House of Blues. Deras specialiteter är cajun och ”southern food”. Markus åt Blackened Shrimp. Micke och Daniel käkade Jambalaya och Linda mumsade på något så ovanligt som hamburgare.

Därefter besökte vi besökte vi Las Vegas största hotell med över 5600 rum – MGM Grand Casino. Förutom att vara störst är även MGM  känt för sina lejon (17 st). De ligger inne i en glasbur och man kan gå igenom en glastunnel med lejon liggandes över ens huvud när man passerar igenom tunneln.

Kvällens spelaktivitet var roulette. Vi satt alla vid samma bord och spelresultatet skiljde sig avsevärt från tidigare kvällar, Micke förlorade, Daniel gick inte back och Markus dominerade genom att se till att hela spelhelgen gick plus minus noll totalt.

/Daniel med moraliskt stöd av Markus

Skulle egentligen bara vilja skriva – What happends in Vegas, stays in Vegas – men antar att det inte räcker. Tanken var att söndagseftermiddagen skulle tillbringas på Hard Rock Cafés klassiska poolparty, men vi stötte på en del problem – löjligt lång kö för oss dödliga, ständigt företräde för alla tjejer (och det kom en hel del) och väldigt mycket mutande i köerna. Man kan väl säga att vår kö rörde sig framåt när folk gav upp framför oss…

När vi även insåg att de var väldigt noga med att kolla leg på allt och alla och en av oss inte hade sitt legg med sig (typ han som valt denna aktivitet…) så såg inte utsikterna bättre ut för att komma in. Efter nån timme och lite diskussioner fram och tillbaka gav vi till slut upp och åkte tillbaka till vår hotellpool. Den poolen som tidigare dagar känts grym kändes helt plötsligt väldigt tråkig och trist…

/Daniel (som hade lite legproblem…)

Vi valde alltså lite komediunderhållning för kvällen. Inte vilken komiker som helst utan allas vår stora favorit Jerry Seinfeld. Han råkade uppträda på Colosseum på Caesars just denna helg. Vi fick de två sista platserna (även om det varhandikapp-platser). Showen var 1,5 timme och var riktigt bra. Jerry körde vardagskomik rakt igenom precis som i Seinfeld.

Bland annat förstod han inte varför säkerheten var så hög i communityn för äldre människor där hans mamma bodde i Florid – ”Who is stealing the old people”?

På slutet fick publiken ställa frågor till Jerry och b la frågades:

Q. Where is Kramer?

A: He is not here. And by the way, I was the star of the show. I will let you on to a secrect, Kramer is a fictional character, not real like you and me.

Q: When is your next movie?

A: I am rich, old and lazy. There will not be a new movie. In fact, you are watching the most unmotivated person you can think of.

Efter denna mycket roliga föreställning gick vi på en riktigt schysst middag på Spago och vi är nog de enda i världen som druckit rött vin till Sashimi…

/Michael & Linda

Efter ännu en heldag vid hotellpoolen (svårt att göra något annat med tanke på att det är nästan 40 grader varmt och vindstilla) så delade vi upp oss för olika kvällsaktiviteter, Micke och Linda satsade på komediunderhållning och Daniel och Markus på nattklubbsunderhållning.

Vi började med att åka bort till Hooters Casino för spela där. Betydligt sunkigare och lite mer white trash-spelare annars var sig allt likt, Daniel förlorade på roulette och Markus fick se sig besegrad i Black Jack. Därefter tog vi sikte på kvällens huvudmål – en av Vegas hetare nattklubbar, Pure på Caesars Palace.

Sinnessjuka köer, fyra dansgolv med olika DJ’s, takterass över Strippen och uppträdande av Pussycats Dolls (Vegas versionen) – stället var helt enkelt grymt bra. Många timmar senare traskade vi hem längs Strippen och var helt klart nöjda med kvällen.

/Daniel och Markus

Ja, jag gick hem tidigt igår så att killarna fick köra sitt race på casinot och jag var pigg och fräsch idag på morgonen. Först var jag en en och en halv timme på gymmet, dels behövdes det för att det verkar som att fukten här i USA har krympt mina kläder, och dels så bråkar mitt opererade knä nu när det inte fått någon träning på ett tag.

Men anledningen till att jag hängde på gymmet och sedan bastade ett tag var för att min fantastiskt, bästa och underbaraste kille gett mig en spabehandling i födelsedagspresent. Han gissade att efter tre veckor on the road med tre killar så skulle jag behöva lite avslappning och tid för mig själv… det var som balsam för själen. 70 minuter hot-stone behandling med frank (!) gjorde att jag var totalt avslappnad och redo att möta Vegas igen.

Vi ringde för att bekräfta helikopterresan dagen innan, och fick då veta att vi inte längre skulle bli hämtade vid sju på morgonen utan fem över halv fem på eftermiddagen. Vilken härlig överraskning det skulle blivit om vi hade stått utanför hotellet klockan sju och undrat vart chauffören tagit vägen.

Men sen på eftermiddagen var det äntligen dags för liten äventyr. Mitt tredje val under resan var att flyga helikopter över Grand Canyon, vi skulle flyga högt över för en schysst översikt och sen ner i canyonen för lite action och dessutom landa för en trevlig lunch vid colorado river. Mycket, mycket trevligt.

Titta vilken schysst utsikt det är, och hur kul tanten längst fram i helikoptern har. Tyvärr kom vi aldrig dit. Vi satt oss i shutteln som hämtade oss, vi åkte runt till några hotell, sen hörde vi på radion att flygturen var inställd pga dåligt väder. Men vår chaufför lät oss sitta kvar tio minuter till innan han berättade att javisst var det så, flygturen var inställd.

Vi ringde för att boka om. Det fanns inga tider på lördagen, inga tider på söndagen och inga tider på måndagen. Så nej, vi flög aldrig helikopter över Grand Canyon.

Linda

På fredagen under dagen slappade vi bara i hotellpoolen och fascinerades över att det susade förbi en berg o dalbana över våra huvuden och gjorde vårt bästa för känna igen de olika New York-byggnader som utgjorde hotellfasaden.

På eftermiddagen skulle vi genomföra Lindas tredje val under resan, detta dokumenteras separat av Linda i ett annat inlägg.

Innan vi drog ut senare på kvällen träffades vi för en déjà vu – vi tog en vända i berg-och-dalbanan på hotellet. Micke var lite nervös, vi andra tyckte att detta skulle bli som en fis i rymden.  Ingenting (INGENTING) i jämförelse mot Six Flags. Och så var det också, i början. Sen var det en lurig sväng på slutet som tog andan ur oss alla… en bra berg-och-dalbana helt enkelt =).

Sen tog vi en taxi upp längs Strippen till Fashion Mall för testa en tapasrestaurang. Det blev några pitchers med sangria och alla var nöjda med sina tapas även om de var i amerikansk storlek snarare än en traditionellt spansk storlek.

Efter middagen tittade vi in Wynn som hade en otroligt storslagen lobby.

Därefter tackade Linda för sig med tanke på hennes planer för lördag förmiddag. Vi grabbar drog till ett något sunkigare casino på Stripen för se om kunde vinna lite pengar, resultatet blev följande: Daniel förlorade lite pengar på Black Jack, Markus vann tillräckligt med pegar för att ligga plus minus noll på Vegas-spel på Black Jack och Micke dominerade på rouletten och vann en del pengar.

Vi hängde kvar på Mirage hela kvällen i en lounge där de hade en liveband som spelade allt från gamla Aha-hits till tidig Madonna. Bra party. Sen promenerade vi hem…

/ Linda

Las Vegas är ju lika med poker och det tog inte lång tid innan vi hamnade vi ett pokerbord. Alla fyra ville helst spela en turnering och enda kasinot på strippen som erbjuder SnG-turneringar är Mirage, så där hamnade vi och spelade en 70 USD turnering.

Linda började i storform. Hon var så nervös att hon skulle göra en ”Linda”. För er som inte vet vad en ”Linda” betyder så är det när man lägger sig i situationer när man kunde ha checkat, men nu har hon  instiftat en ny ”Linda” som betyder att man checkar när man inte kan checka….

Linda sitter direkt efter big blind på första handen och har riktiga skitkort som bara skall slängas. Istället försöker hon checka, det gick sådär. Jag och Markus försöker sjunka genom bordet, Daniel kan inte låtsas som att han inte känner henne för han sitter precis bredvid och de har pratat svenska med varandra precis innan.

Inte helt oväntat kom jag längst i turneringen Markus höll på att åka ut tidigt och hade nästan inga marker kvar men kämpade upp sig ordentligt. Den avgörande handen för turneringen var när vi var tre kvar, jag, Markus och en jänkare (Daniel, som åkte ut först av oss, och Linda var ute sedan ett tag) och vi alla gick all-in. Jag hade något mer marker än jänkaren och Markus hade något mindre än båda oss. Jag hade AK (ess kung), Markus hade A7 och jänkaren 33. Tyvärr slutade handen med att jänkaren fick fyrtal i 3:or och att Markus åkte ut. Tråkigt för Markus var att endast 1:an och 2:an i turneringen fick pengar…

/Michael

På väg mot Las Vegas kollade vi in Hollywoodskylten. Vi följde google-maps direktiv till punkt och pricka men var snart ohjälpligt vilse i ett lyxigt villaområde med väldigt smala och slingriga vägar. Som alltid lyckades vår mänskliga gps lösa situationen, vi kom tillslut till ett ställe där man såg skylten perfekt. Men det var inte dit vi skulle =).

Sen tog det arton år att komma ut ur LA och in i öknen. Öknen i Nevada är inte alls som jag föreställt mig öken, den är alldeles för….. grön. Det växte små tragiska och ganska torra buskar överallt. Och vad finns mitt i öknen (förutom Vegas alltså),  jo ett stort shoppingcenter – där vi tog en liten paus. Förresten, på vår väg till Vegas steg värmen till över hundra, som vi har väntat!!!

Framme i Las Vegas insåg vi direkt vilken sjuk stad det är. På natten ser Las Vegas magisk ut med alla neonskyltar och olika temahotell fulla med glitter och glamour… men på dagen tycker jag att det mest är en tragisk byggplats med ganska många tragiska människor.

(här kommer snart lite bilder)

Vi bor på New York New York, ett hotell som ser ut som staden New York. Här finns de mest karaktäristiska byggnader som finns i New York, inne i hotellet finns många av de stadsdelar som finns i New York och som pricken över i:et har hotellet sin egen berg-och-dalbana. När vi installerat oss (jag och Micke har utsikt över Hooters, om inte annat så blir Daniel avundsjuk) tog vi en promenad på stripen. My god vad varmt det var, trots att klockan var runt åtta var det över 35 grader varmt. Phuuu.

När vi gick förbi Bellagio drog de precis igång sin berömda fontänshow – den var galen. Det var som att vattnet dansade fram, och det var inga små vattenstrålar som sköts upp ett trettiotal meter i luften. Coolt.

/ Linda