Roadtrip Seattle – Los Angeles

Vi valde alltså lite komediunderhållning för kvällen. Inte vilken komiker som helst utan allas vår stora favorit Jerry Seinfeld. Han råkade uppträda på Colosseum på Caesars just denna helg. Vi fick de två sista platserna (även om det varhandikapp-platser). Showen var 1,5 timme och var riktigt bra. Jerry körde vardagskomik rakt igenom precis som i Seinfeld.

Bland annat förstod han inte varför säkerheten var så hög i communityn för äldre människor där hans mamma bodde i Florid – ”Who is stealing the old people”?

På slutet fick publiken ställa frågor till Jerry och b la frågades:

Q. Where is Kramer?

A: He is not here. And by the way, I was the star of the show. I will let you on to a secrect, Kramer is a fictional character, not real like you and me.

Q: When is your next movie?

A: I am rich, old and lazy. There will not be a new movie. In fact, you are watching the most unmotivated person you can think of.

Efter denna mycket roliga föreställning gick vi på en riktigt schysst middag på Spago och vi är nog de enda i världen som druckit rött vin till Sashimi…

/Michael & Linda

Efter ännu en heldag vid hotellpoolen (svårt att göra något annat med tanke på att det är nästan 40 grader varmt och vindstilla) så delade vi upp oss för olika kvällsaktiviteter, Micke och Linda satsade på komediunderhållning och Daniel och Markus på nattklubbsunderhållning.

Vi började med att åka bort till Hooters Casino för spela där. Betydligt sunkigare och lite mer white trash-spelare annars var sig allt likt, Daniel förlorade på roulette och Markus fick se sig besegrad i Black Jack. Därefter tog vi sikte på kvällens huvudmål – en av Vegas hetare nattklubbar, Pure på Caesars Palace.

Sinnessjuka köer, fyra dansgolv med olika DJ’s, takterass över Strippen och uppträdande av Pussycats Dolls (Vegas versionen) – stället var helt enkelt grymt bra. Många timmar senare traskade vi hem längs Strippen och var helt klart nöjda med kvällen.

/Daniel och Markus

Ja, jag gick hem tidigt igår så att killarna fick köra sitt race på casinot och jag var pigg och fräsch idag på morgonen. Först var jag en en och en halv timme på gymmet, dels behövdes det för att det verkar som att fukten här i USA har krympt mina kläder, och dels så bråkar mitt opererade knä nu när det inte fått någon träning på ett tag.

Men anledningen till att jag hängde på gymmet och sedan bastade ett tag var för att min fantastiskt, bästa och underbaraste kille gett mig en spabehandling i födelsedagspresent. Han gissade att efter tre veckor on the road med tre killar så skulle jag behöva lite avslappning och tid för mig själv… det var som balsam för själen. 70 minuter hot-stone behandling med frank (!) gjorde att jag var totalt avslappnad och redo att möta Vegas igen.

Vi ringde för att bekräfta helikopterresan dagen innan, och fick då veta att vi inte längre skulle bli hämtade vid sju på morgonen utan fem över halv fem på eftermiddagen. Vilken härlig överraskning det skulle blivit om vi hade stått utanför hotellet klockan sju och undrat vart chauffören tagit vägen.

Men sen på eftermiddagen var det äntligen dags för liten äventyr. Mitt tredje val under resan var att flyga helikopter över Grand Canyon, vi skulle flyga högt över för en schysst översikt och sen ner i canyonen för lite action och dessutom landa för en trevlig lunch vid colorado river. Mycket, mycket trevligt.

Titta vilken schysst utsikt det är, och hur kul tanten längst fram i helikoptern har. Tyvärr kom vi aldrig dit. Vi satt oss i shutteln som hämtade oss, vi åkte runt till några hotell, sen hörde vi på radion att flygturen var inställd pga dåligt väder. Men vår chaufför lät oss sitta kvar tio minuter till innan han berättade att javisst var det så, flygturen var inställd.

Vi ringde för att boka om. Det fanns inga tider på lördagen, inga tider på söndagen och inga tider på måndagen. Så nej, vi flög aldrig helikopter över Grand Canyon.

Linda

Eftersom vår look a like Chase från Falcon Crest varit med på hela vår resa så har givetvis Falcon Crest varit ett hett diskussionämne under våra dagar i bilen.

Hur dog Chase?
Vad hette den kinesiske betjänten?
Vem var Melissa ihop med?
Vad hetter Richards tidning?
Och framförallt, hur gick intromelodin till Falcon Crest?

Vi killar har inte haft en aning men Linda har hela tiden hävdat att hon vet hur den går. Dock har varje försök hon gjort att nynna den mötts av hårda kommentarer från oss för hennes nynnade har varje gång övergått antingen i Dallas-melodin eller i Rederiet-medodin….Lindas försvar har hela tiden varit att den låter så rätt i hennes huvud men tyvärr blir det fel när den kommer ut ut munnen. Dock har hon hela tiden hävdat att det finns ett stråkmoment som låter dudu-dudu-dudu-dudu och med YouTubes hjälp måste vi nu ge Linda all cred för det är precis så melodin låter:

http://www.youtube.com/watch?v=B4xhKHY91UE

På fredagen under dagen slappade vi bara i hotellpoolen och fascinerades över att det susade förbi en berg o dalbana över våra huvuden och gjorde vårt bästa för känna igen de olika New York-byggnader som utgjorde hotellfasaden.

På eftermiddagen skulle vi genomföra Lindas tredje val under resan, detta dokumenteras separat av Linda i ett annat inlägg.

Innan vi drog ut senare på kvällen träffades vi för en déjà vu – vi tog en vända i berg-och-dalbanan på hotellet. Micke var lite nervös, vi andra tyckte att detta skulle bli som en fis i rymden.  Ingenting (INGENTING) i jämförelse mot Six Flags. Och så var det också, i början. Sen var det en lurig sväng på slutet som tog andan ur oss alla… en bra berg-och-dalbana helt enkelt =).

Sen tog vi en taxi upp längs Strippen till Fashion Mall för testa en tapasrestaurang. Det blev några pitchers med sangria och alla var nöjda med sina tapas även om de var i amerikansk storlek snarare än en traditionellt spansk storlek.

Efter middagen tittade vi in Wynn som hade en otroligt storslagen lobby.

Därefter tackade Linda för sig med tanke på hennes planer för lördag förmiddag. Vi grabbar drog till ett något sunkigare casino på Stripen för se om kunde vinna lite pengar, resultatet blev följande: Daniel förlorade lite pengar på Black Jack, Markus vann tillräckligt med pegar för att ligga plus minus noll på Vegas-spel på Black Jack och Micke dominerade på rouletten och vann en del pengar.

Vi hängde kvar på Mirage hela kvällen i en lounge där de hade en liveband som spelade allt från gamla Aha-hits till tidig Madonna. Bra party. Sen promenerade vi hem…

/ Linda

Las Vegas är ju lika med poker och det tog inte lång tid innan vi hamnade vi ett pokerbord. Alla fyra ville helst spela en turnering och enda kasinot på strippen som erbjuder SnG-turneringar är Mirage, så där hamnade vi och spelade en 70 USD turnering.

Linda började i storform. Hon var så nervös att hon skulle göra en ”Linda”. För er som inte vet vad en ”Linda” betyder så är det när man lägger sig i situationer när man kunde ha checkat, men nu har hon  instiftat en ny ”Linda” som betyder att man checkar när man inte kan checka….

Linda sitter direkt efter big blind på första handen och har riktiga skitkort som bara skall slängas. Istället försöker hon checka, det gick sådär. Jag och Markus försöker sjunka genom bordet, Daniel kan inte låtsas som att han inte känner henne för han sitter precis bredvid och de har pratat svenska med varandra precis innan.

Inte helt oväntat kom jag längst i turneringen Markus höll på att åka ut tidigt och hade nästan inga marker kvar men kämpade upp sig ordentligt. Den avgörande handen för turneringen var när vi var tre kvar, jag, Markus och en jänkare (Daniel, som åkte ut först av oss, och Linda var ute sedan ett tag) och vi alla gick all-in. Jag hade något mer marker än jänkaren och Markus hade något mindre än båda oss. Jag hade AK (ess kung), Markus hade A7 och jänkaren 33. Tyvärr slutade handen med att jänkaren fick fyrtal i 3:or och att Markus åkte ut. Tråkigt för Markus var att endast 1:an och 2:an i turneringen fick pengar…

/Michael

På väg mot Las Vegas kollade vi in Hollywoodskylten. Vi följde google-maps direktiv till punkt och pricka men var snart ohjälpligt vilse i ett lyxigt villaområde med väldigt smala och slingriga vägar. Som alltid lyckades vår mänskliga gps lösa situationen, vi kom tillslut till ett ställe där man såg skylten perfekt. Men det var inte dit vi skulle =).

Sen tog det arton år att komma ut ur LA och in i öknen. Öknen i Nevada är inte alls som jag föreställt mig öken, den är alldeles för….. grön. Det växte små tragiska och ganska torra buskar överallt. Och vad finns mitt i öknen (förutom Vegas alltså),  jo ett stort shoppingcenter – där vi tog en liten paus. Förresten, på vår väg till Vegas steg värmen till över hundra, som vi har väntat!!!

Framme i Las Vegas insåg vi direkt vilken sjuk stad det är. På natten ser Las Vegas magisk ut med alla neonskyltar och olika temahotell fulla med glitter och glamour… men på dagen tycker jag att det mest är en tragisk byggplats med ganska många tragiska människor.

(här kommer snart lite bilder)

Vi bor på New York New York, ett hotell som ser ut som staden New York. Här finns de mest karaktäristiska byggnader som finns i New York, inne i hotellet finns många av de stadsdelar som finns i New York och som pricken över i:et har hotellet sin egen berg-och-dalbana. När vi installerat oss (jag och Micke har utsikt över Hooters, om inte annat så blir Daniel avundsjuk) tog vi en promenad på stripen. My god vad varmt det var, trots att klockan var runt åtta var det över 35 grader varmt. Phuuu.

När vi gick förbi Bellagio drog de precis igång sin berömda fontänshow – den var galen. Det var som att vattnet dansade fram, och det var inga små vattenstrålar som sköts upp ett trettiotal meter i luften. Coolt.

/ Linda

Som alla vet är allt stort i USA, men reklamskyltarna i LA är löjligt stora. Från vårt hotell ser vi husen på Sunset Blvd som alla fungerar som reklamskyltar, om du kollar noga så ser du Kevin Costners haka under hundens huvud. Och kolla in de där jeansen vi åkte förbi, galet.

Sen kunde jag inte undgå att ta med skylten som visar hur många som hittills dött i rökning i år, i USA. Smoking is bad for u! Och vi såg även att ett McDonalds som gjorde reklam för hur många burgare de serverat, de var uppe i över två miljoner bara den restaurangen.  Skrämmande många hamburgare alltså.

Linda

Det var länge sedan vi skrattade, så vi bestämde oss för att se lite stå-upp på kvällen. Självklart hittade vi även det på Sunset Blvd (inte vill vi röra oss utanför ”vårt” kvarter) – The Famous Comedy Store där rariteter som Eddie Murphy och Rosanne har uppträtt, och Jay Leno. Vi trodde först att kvällen skulle sluta i fiasko. Det var vi och fem till, och de första killen på scen var varken rolig eller så pinsam att man i varje fall kunde skratta åt honom. Men sen blev det bättre… som trea på scen var Pauly Shore – hon var rolig. Hon hann mobba både asiater, killar som äter sallad och tjejer som blir tråkiga när de skaffar barn innan det var dags för vår favorit att äntra scen – Bobby Lee (känd från MAD TV).

Bobby drog skämt som ”I hate thaifood. Since when did fire become a flavour?”, och så drev han med sin lilla snopp. Det och allt annat han sa under sina 20 minuter var fantastiskt roligt. Vi skrattade massor. Säkert kommer Daniel och Markus ihåg fler one-liners och har ni tur lägger de upp dem på bloggen.

Linda & Micke

På onsdagen var poolen åter öppen och vi solade och badade vid poolen hela dagen. Och gjorde verkligen ingenting, förutom Micke och Linda som störde de övriga gäster med deras ihärdiga snarkande. Det sista kanske var lite överdrivet men de såg åtminstone söta ut när de sussade igenom dagen.

Daniel

Vår tänkta slappdag vid hotellets takpool fick skjutas upp en dag eftersom hotellpersonalen skulle olja om trägolvet kring poolen på tisdagen. Istället fick det bli lite sightseeing i LA för vår del, vi körde Sunset Boulevard upp mot Hollywood Boulevard och de kända stjärnorna i trottoaren. Efter dumpat bilen under Kodak Theatre så gick vi längs gatan och kollade efter kända namn inom film, tv och musik. Här hittade vi till slut Mary-Kate och Ashley (vi fann ju aldrig dem i San Francisco). Vi kollade även in hand och fotavtryck utanför Chinese Theatre – Johnny Deep stora fötter, Nicholas Cage små fötter och R2D2s konstiga fötter.

Därefter tog vi bilen ner till Beverly Hills och Rodeo Drive. Efter ett flertal turer in och ut i parkeringsgarage utan att hitta någon p-plats fick vi ta Rodeo Drive på det amerikanska sättet – cruisandes i vår bil ner längs gatan. Pretty Woman-citaten haglade i bilen och allt såg ganska dyrt ut.

Därefter drog vi ner till Santa Monica och Santa Monica State Beach. En enorm strand som mest är känd för att det var här strandscenerna för Baywatch spelades in. Vi såg badvakter och dess vakttorn men både Hasselhoff och Pamela lyste med sin frånvaro.

Och som sig bör så måste man ju sitta i en bilkö när man är i LA…

/Daniel

Vi funderade ett tag på att hyra eller köpa en GPS så vi kunde undvika att köra fel för ofta. Av många olika anledningar har det inte blivit av.

Främsta anledningen är dock att vi har en mänsklig GPS i Markus. Hittills har vår GPS (Markus alltså) skött sitt jobb mer eller mindre prickfritt.

Vår mänskliga GPS tar sitt jobb väldigt seriöst och pluggar flera timmar varje kväll vart vi ska köra dagen efter. Han tänker även ut alternativa vägar (precis som Secret Service gör för presidenten) om vi mot förmodan skulle hamna fel.

Om ni funderar på en långresa och vill ha en mänsklig GPS kan jag varmt rekommendera Markus. Enda problemet med en mänsklig GPS är att energin ibland tar slut och då kan det ta ett tag att få igång GPS:en igen, det går inte lika lätt och snabbt som ladda sin mobil.

Markus:                                                GPS:

/Michael