Roadtrip Seattle – Los Angeles

Efter 10 år här är det dags att flytta bloggen. Från och med nu finns vi på https://seattlela.se/ istället.

Inom kort är det 10-års jubileum på vår roadtrip mellan Seattle och Los Angeles. Detta ska såklart firas. Exakt hur avslöjas lite senare. Men förbered dig redan nu på ett ordentligt firande.

Se inlägg för dag 23.

Linda

Jag har vid upprepade tillfällen påpekat för Micke att han tar för lite ansvar över kameran och det ibland ser ut som att killarna har hyrt sin egen paparazzi att följa med på denna resa för jag tar bilder på allt och alla hela tiden (för många och för mycket närbilder får jag höra ibland…) men jag fastar därav själv väldigt sällan på kort.

Micket tog sitt ansvar under middagen och fotograferade oss alla. Målet var att ta så realistika bilder som möjligt på hur vi faktiskt ser ut och inte när vi poserar mot kameran… jag tycker att han lyckades riktigt bra!

Linda

Efter två dagar på vårt microbryggeri kände vi oss vågade nog att testa den andra restaurangen. Även den har en stor veranda på taket så man kan sitta ute och kolla ut över havet när man käkar. Och det verkar vara vår turdag idag, för när jag och Markus beställde in en flaska vin fick vi veta att det var halva priset på alla vinflaskor den dagen – inte ofta man får köpa en flaska rött för 90 spänn på en restaurang. Och sen hade vi en voucher på 10 % från vårt hotell, lyckan var gjord. Vi gick över till microbryggeriet direkt efter middagen och firade med en öl.

Innan vi gick och lade oss så dansade Micke en soldans i Markus och Daniels hall, för att säkra en dag på stranden imorgon.

Linda

Idag när Micke var och handlade lite skumpa så stod där en skylt att de förbehöll sig rätten att fråga alla under 40 att visa lägg vid köp av alkohol. Micke behövde inte visa leg = de trodde han var över 40 år. Senare på kvällen när vi beställde in öl på restaurangen då var vi alla fyra tvungna att visa leg = de trodde han var yngre än 21 år. Inte alla som kan ändra skepnad och se 19 år yngre ut på en eftermiddag. Ett noll till Micke.

Linda

Idag sken solen med sin frånvaro så efter noggrant övervägande bestämde vi oss för att åka till en outlet och kolla om de hade någon bra shopping. De hade bara 94 butiker och shoppingen var sådär, även om vi såklart hittade några guldkorn!

Där testade vi också för första gången Panda Express, helt ok kinamat. Och Benny, jag har ju glömt att berätta men för några dagar sedan svullade vi på Taco Bell – bara för din skull =).

Linda

Douglas Adams hade fel, meningen med livet är inte 42 utan det är 3.

Linda

Rakt över gatan från vårt hotell ligger vårt eget microbryggeri (på andra sidan hotellet ligger stranden). Inte nog med att de har god öl, de visade sig även att de hade de bästa baby back ribsen som någon av oss ätet. Ibland är livet farligt bra!

Linda

Under hela resan har Daniel och Markus valt att betala en hel del extradollar för att få två sängar i sitt rum. I San Francisco tog de till och med ett annat hotell (som i och för sig visade sig var lite bättre än det jag och Micke hade) för att slippa dela på en king. Men nu, när vi är vid den sista anhalten på vår resa så har de valt att sova nära varandra framför att betala en högre rumsavgift.

Tydligen går det bra. Jag har själv inte haft äran att kolla hur det ser ut när de väl sover men efter att de beställt upp extra täcken och byggt upp en mur av kuddar och överkast i mitten av sängen (Daniel är väst, Markus är öst) så verkar det råda ett lugn. Daniel är lite nervös över Markus ”onda öga” som han vänder mot Daniel med jämna mellanrum, Markus är lite nervös över att Daniel nattetid kommer mot mitten och kramar ”muren” (där av det onda ögat).

Linda

Denna dag vigde vi alla fyra helt och hållet till stranden. Vårt hotell ligger direkt vid stranden här på Pacific Beach i San Diego så det är i princip bara att rulla från sängen ut på stranden.

Stranden här i Pacific Beach är väldigt schysst. Vattnet är lagom varmt/svalkande (Linda håller inte med) och det är väldigt schyssta vågor. Pacific Beach är lite av ett surfarställe med skön atmosfär som vi alla gillar skarpt redan.

Självklart spelade vi även lite strandtennis. Missa inte Daniels mycket graciösa hopp.

/Michael (foto av Linda)

Idag var det dags för roadtrip igen – vi skulle ta oss via en tur i öknen från Las Vegas till Pacific Beach norr om San Diego.

Men före vår öken-tur tog vi en avstickare till The Hoover Dam.  Den byggdes på 1930-talet och över hundra personer fick sätta livet till under byggandet av den. Dammen utgör även gränsen mellan Nevada och Arizona, så vi åkte över till Arizona och parkerade och gick sedan över till Nevada igen.

De byggde även en ny bro över dammen som skulle vara klar 2010:

Därefter var otaliga mil med helt raka vägar, ingen trafik och endast öken runt omkring oss.

De få samhällen vi passerade missade vi om man råkade blinka just då. Nedan ser ni en bild på ett av de större samhällena vi passerade under dagen – Desert Center. Stället kändes extremt mysko och människorna där var något speciella – ni som har sett The Hills have eyes – förstår vad vi menar.

Men till slut fann vi fram till havet och Pacific Beach.

Daniel

Jag må vara feg vad gäller starka smaker, men Micke ska alltid testa allt som är starkt. Så när servitören sa att den orangea lilla chilifrukten i jambalayan var världen starkaste chili så la Daniel den åt sidan men Micke tog direkt upp den och sa att han såklart skulle smaka… han gjorde det dessutom två gånger (som om den skulle blivit mildare på fem minuter…).

Linda

Kvällen började med att vi tog en typ av spårvagn ner till starten av Strippen där bla hotellen Mandalay och Luxor ligger. På Mandalay letade vi upp en restaurang som heter House of Blues. Deras specialiteter är cajun och ”southern food”. Markus åt Blackened Shrimp. Micke och Daniel käkade Jambalaya och Linda mumsade på något så ovanligt som hamburgare.

Därefter besökte vi besökte vi Las Vegas största hotell med över 5600 rum – MGM Grand Casino. Förutom att vara störst är även MGM  känt för sina lejon (17 st). De ligger inne i en glasbur och man kan gå igenom en glastunnel med lejon liggandes över ens huvud när man passerar igenom tunneln.

Kvällens spelaktivitet var roulette. Vi satt alla vid samma bord och spelresultatet skiljde sig avsevärt från tidigare kvällar, Micke förlorade, Daniel gick inte back och Markus dominerade genom att se till att hela spelhelgen gick plus minus noll totalt.

/Daniel med moraliskt stöd av Markus

Skulle egentligen bara vilja skriva – What happends in Vegas, stays in Vegas – men antar att det inte räcker. Tanken var att söndagseftermiddagen skulle tillbringas på Hard Rock Cafés klassiska poolparty, men vi stötte på en del problem – löjligt lång kö för oss dödliga, ständigt företräde för alla tjejer (och det kom en hel del) och väldigt mycket mutande i köerna. Man kan väl säga att vår kö rörde sig framåt när folk gav upp framför oss…

När vi även insåg att de var väldigt noga med att kolla leg på allt och alla och en av oss inte hade sitt legg med sig (typ han som valt denna aktivitet…) så såg inte utsikterna bättre ut för att komma in. Efter nån timme och lite diskussioner fram och tillbaka gav vi till slut upp och åkte tillbaka till vår hotellpool. Den poolen som tidigare dagar känts grym kändes helt plötsligt väldigt tråkig och trist…

/Daniel (som hade lite legproblem…)