Roadtrip Seattle – Los Angeles

Se inlägg för dag 23.

Linda

Jag har vid upprepade tillfällen påpekat för Micke att han tar för lite ansvar över kameran och det ibland ser ut som att killarna har hyrt sin egen paparazzi att följa med på denna resa för jag tar bilder på allt och alla hela tiden (för många och för mycket närbilder får jag höra ibland…) men jag fastar därav själv väldigt sällan på kort.

Micket tog sitt ansvar under middagen och fotograferade oss alla. Målet var att ta så realistika bilder som möjligt på hur vi faktiskt ser ut och inte när vi poserar mot kameran… jag tycker att han lyckades riktigt bra!

Linda

Efter två dagar på vårt microbryggeri kände vi oss vågade nog att testa den andra restaurangen. Även den har en stor veranda på taket så man kan sitta ute och kolla ut över havet när man käkar. Och det verkar vara vår turdag idag, för när jag och Markus beställde in en flaska vin fick vi veta att det var halva priset på alla vinflaskor den dagen – inte ofta man får köpa en flaska rött för 90 spänn på en restaurang. Och sen hade vi en voucher på 10 % från vårt hotell, lyckan var gjord. Vi gick över till microbryggeriet direkt efter middagen och firade med en öl.

Innan vi gick och lade oss så dansade Micke en soldans i Markus och Daniels hall, för att säkra en dag på stranden imorgon.

Linda

Idag när Micke var och handlade lite skumpa så stod där en skylt att de förbehöll sig rätten att fråga alla under 40 att visa lägg vid köp av alkohol. Micke behövde inte visa leg = de trodde han var över 40 år. Senare på kvällen när vi beställde in öl på restaurangen då var vi alla fyra tvungna att visa leg = de trodde han var yngre än 21 år. Inte alla som kan ändra skepnad och se 19 år yngre ut på en eftermiddag. Ett noll till Micke.

Linda

Idag sken solen med sin frånvaro så efter noggrant övervägande bestämde vi oss för att åka till en outlet och kolla om de hade någon bra shopping. De hade bara 94 butiker och shoppingen var sådär, även om vi såklart hittade några guldkorn!

Där testade vi också för första gången Panda Express, helt ok kinamat. Och Benny, jag har ju glömt att berätta men för några dagar sedan svullade vi på Taco Bell – bara för din skull =).

Linda

Douglas Adams hade fel, meningen med livet är inte 42 utan det är 3.

Linda

Rakt över gatan från vårt hotell ligger vårt eget microbryggeri (på andra sidan hotellet ligger stranden). Inte nog med att de har god öl, de visade sig även att de hade de bästa baby back ribsen som någon av oss ätet. Ibland är livet farligt bra!

Linda

Under hela resan har Daniel och Markus valt att betala en hel del extradollar för att få två sängar i sitt rum. I San Francisco tog de till och med ett annat hotell (som i och för sig visade sig var lite bättre än det jag och Micke hade) för att slippa dela på en king. Men nu, när vi är vid den sista anhalten på vår resa så har de valt att sova nära varandra framför att betala en högre rumsavgift.

Tydligen går det bra. Jag har själv inte haft äran att kolla hur det ser ut när de väl sover men efter att de beställt upp extra täcken och byggt upp en mur av kuddar och överkast i mitten av sängen (Daniel är väst, Markus är öst) så verkar det råda ett lugn. Daniel är lite nervös över Markus ”onda öga” som han vänder mot Daniel med jämna mellanrum, Markus är lite nervös över att Daniel nattetid kommer mot mitten och kramar ”muren” (där av det onda ögat).

Linda

Denna dag vigde vi alla fyra helt och hållet till stranden. Vårt hotell ligger direkt vid stranden här på Pacific Beach i San Diego så det är i princip bara att rulla från sängen ut på stranden.

Stranden här i Pacific Beach är väldigt schysst. Vattnet är lagom varmt/svalkande (Linda håller inte med) och det är väldigt schyssta vågor. Pacific Beach är lite av ett surfarställe med skön atmosfär som vi alla gillar skarpt redan.

Självklart spelade vi även lite strandtennis. Missa inte Daniels mycket graciösa hopp.

/Michael (foto av Linda)

Idag var det dags för roadtrip igen – vi skulle ta oss via en tur i öknen från Las Vegas till Pacific Beach norr om San Diego.

Men före vår öken-tur tog vi en avstickare till The Hoover Dam.  Den byggdes på 1930-talet och över hundra personer fick sätta livet till under byggandet av den. Dammen utgör även gränsen mellan Nevada och Arizona, så vi åkte över till Arizona och parkerade och gick sedan över till Nevada igen.

De byggde även en ny bro över dammen som skulle vara klar 2010:

Därefter var otaliga mil med helt raka vägar, ingen trafik och endast öken runt omkring oss.

De få samhällen vi passerade missade vi om man råkade blinka just då. Nedan ser ni en bild på ett av de större samhällena vi passerade under dagen – Desert Center. Stället kändes extremt mysko och människorna där var något speciella – ni som har sett The Hills have eyes – förstår vad vi menar.

Men till slut fann vi fram till havet och Pacific Beach.

Daniel

Eftersom vår look a like Chase från Falcon Crest varit med på hela vår resa så har givetvis Falcon Crest varit ett hett diskussionämne under våra dagar i bilen.

Hur dog Chase?
Vad hette den kinesiske betjänten?
Vem var Melissa ihop med?
Vad hetter Richards tidning?
Och framförallt, hur gick intromelodin till Falcon Crest?

Vi killar har inte haft en aning men Linda har hela tiden hävdat att hon vet hur den går. Dock har varje försök hon gjort att nynna den mötts av hårda kommentarer från oss för hennes nynnade har varje gång övergått antingen i Dallas-melodin eller i Rederiet-medodin….Lindas försvar har hela tiden varit att den låter så rätt i hennes huvud men tyvärr blir det fel när den kommer ut ut munnen. Dock har hon hela tiden hävdat att det finns ett stråkmoment som låter dudu-dudu-dudu-dudu och med YouTubes hjälp måste vi nu ge Linda all cred för det är precis så melodin låter:

http://www.youtube.com/watch?v=B4xhKHY91UE

Som alla vet är allt stort i USA, men reklamskyltarna i LA är löjligt stora. Från vårt hotell ser vi husen på Sunset Blvd som alla fungerar som reklamskyltar, om du kollar noga så ser du Kevin Costners haka under hundens huvud. Och kolla in de där jeansen vi åkte förbi, galet.

Sen kunde jag inte undgå att ta med skylten som visar hur många som hittills dött i rökning i år, i USA. Smoking is bad for u! Och vi såg även att ett McDonalds som gjorde reklam för hur många burgare de serverat, de var uppe i över två miljoner bara den restaurangen.  Skrämmande många hamburgare alltså.

Linda

Det var länge sedan vi skrattade, så vi bestämde oss för att se lite stå-upp på kvällen. Självklart hittade vi även det på Sunset Blvd (inte vill vi röra oss utanför ”vårt” kvarter) – The Famous Comedy Store där rariteter som Eddie Murphy och Rosanne har uppträtt, och Jay Leno. Vi trodde först att kvällen skulle sluta i fiasko. Det var vi och fem till, och de första killen på scen var varken rolig eller så pinsam att man i varje fall kunde skratta åt honom. Men sen blev det bättre… som trea på scen var Pauly Shore – hon var rolig. Hon hann mobba både asiater, killar som äter sallad och tjejer som blir tråkiga när de skaffar barn innan det var dags för vår favorit att äntra scen – Bobby Lee (känd från MAD TV).

Bobby drog skämt som ”I hate thaifood. Since when did fire become a flavour?”, och så drev han med sin lilla snopp. Det och allt annat han sa under sina 20 minuter var fantastiskt roligt. Vi skrattade massor. Säkert kommer Daniel och Markus ihåg fler one-liners och har ni tur lägger de upp dem på bloggen.

Linda & Micke

På onsdagen var poolen åter öppen och vi solade och badade vid poolen hela dagen. Och gjorde verkligen ingenting, förutom Micke och Linda som störde de övriga gäster med deras ihärdiga snarkande. Det sista kanske var lite överdrivet men de såg åtminstone söta ut när de sussade igenom dagen.

Daniel