Efter vi hämtade ut bilen åkte vi ut till Twin Peaks-land (Twin Peaks var en klassik serie från 1990 som vi killar följde slaviskt). Vi hade fått reda på att stora delar av serien spelades in i Snoqualmie och North Bend så tog sikte på dem för att leta efter The Log Lady, Agent Cooper och körsbärspaj. Vi fann inte något av det men vi fick åtminstone se vattenfallet som syntes i varje avsnitt i serien.
/Daniel
Vi hämtade bilen på flygplatsen efter lunch idag. Vi hade bokat en Ford Explorer men icke helt oväntat fanns det ingen sådan inne. Då erbjöds vi en något mindre SUV, en Suzuki av något slag, men i samma priskategori. Vi erbjuds även att för en mindre summa pengar gå upp en prisklass och få en Ford Expedition istället. Efter ”moget” övervägande valde vi det senare. Det kändes helt enkelt fel att köra runt i en japansk bil på en amerikansk road trip.
Ford Expedtion är stor. Väldigt stor. Nästan skrämmande stor när vi först såg bilen på parkeringen på flygplatsen. Men efter en stund vande man sig och nu känns det bara bra och den förflyttar sig på de amerikanska vägarna på ett majestätiskt maner. Linda var inte helt enig med oss andra att vi skulle välja Expedition men bevisligen var det en bra bil att sova i.
/Michael
Vi är fortfarande jettade och vaknar därmed tidigt. Linda och Micke besökte gymmet på morgonen, efter gårdagens styrketräning var det dags för ett motionspass. Bra start på dagen, och nödvändigt med tanke på vad vi stoppar i oss. Daniel och Markus bestämde sig för att sova i form istället innan vi käkade frukost på ”Seattle´s best Coffee” där de serverade flottiga mackor och varm choklad med ett ton grädde på.
Summa summarum så kan i konstatera att vi gillar Seattle. Det kan vara för allt vatten, att solen skiner (ja, alltid), det finns en helsikes massa krabbor eller för att det är en skön och avslappnad stämning. Vi har trots stora ansträngningar varken sprungit på Fraiser eller Niles, men väl en hel massa Starbucks som grundades här i Seattle, det gjorde för övrigt även Amazon och Microsoft.
Tjohoo, vad är väl ett besök på staterna utan att se baseball? Vi kollade in när hemmalaget Mariners fick fetstryk av Boston Red Sox med stjärnor som Coco Crisp och dread lock Manny. Vi stannade tre timmar, såg 8 av 9 innings och förvånades över hur få gånger slagmannen faktiskt slår och hur ofta pitchern kastar ogilltiga bollar. Och så säger jänkarna att fotboll är händelsefattigt? Daniel och Markus bad mig notera att de båda fick visa leg när de handlade öl, här är åldergränsen 21. Red Sox vann med 4-0, totalt var vi 37 861 som såg matchen på Safeco Field.
/Linda
Idag har vi gjort Seattle. Vi började på coola Pike Place Market där fiskhandlarna kastade fiskar, skaldjuren var obscent stora, en ful Monkfish fick Linda att sätta andan i halsen och Daniel got crabs!
Sen promenerade vi längs med vattnet till Space Needle, på väg dit passerade vi kanske världen största koner. På väg upp (det tog 41 sek att åka upp) fick Micke svindel och vi fick av hissoperatören veta hur många Milky bars högt tornet var, tyvärr var det ingen som la det på minnet.
Sen strosa vi runt på stan i gassande sol, svalkade oss med öl (vi testade det lokala märket Manny Pale Ale och veteölet Pyramid) samt att Linda spanade in en väska som det är stor risk att hon köper innan resan är slut.
Lunchtime! Tillbaks till piren för att frossa i skaldjur. Daniel och Micke tog det bokstavligen som ni kan se på bilden.
Text: Linda & Daniel Bild: Markus med assistenter
Jaha, man trodde att det skulle ta sex timmar att flyga men vi fick boarda och sen sitta i planet tre (3!!!!) timmar innan vi kom iväg. Således är vi inte på hotellet förrän nu, klockan ett på natten (eller tio på förmiddagen hemma i Sverige). Eftersom jag sov hela sista flygresan så gick tiden ganska snabbt, men jag är å andra sidan inte trött nu. Flygbolaget var å andra sidan ganska snälla och såg till att vi fick sitta utspritt över hela planet – så att vi inte tröttnar på varandras sällskap så här i början av resan. Nu ska jag försöka sova, planen är att kolla in gymmet imorgon bitti innan samling.
Over and out / Linda
Bilder från coola Hotel Max där vi bor!
Just nu sitter vi i Philadelphia (USAs femte största stad flikar Markus in) och väntar på planet till Seattle. Från Stockholm tog det drygt 8 timmar att komma till Philly, gick snabbare än väntat. Nu har vi 6 timmar kvar att flyga. Börjar bli lite segt. Det är snart midnatt svensk tid.
Nu är det även slut på GI-dieten. Linda har beställt in en liten aptitretare på bilden nedan (klicka för större bild). Inte konstigt att amerikanerna är feta.
/Michael
Hittills har jag inte sett en enda nackdel med att som ensam tjej resa med tre killar (kanske skulle vara att Markus hotade med att jag skulle få sitta själv vid ratten medan killarna softade i baksätet. Men det tror jag inte komma att hända, de är för bekväma för att tränga ihop sig på det sättet).
Men nu fick jag precis ett mail där de diskuterar vilken för typ av kläder de ska ta med sig… ja ja ni ska leva i short och t-shirt och ett par jeans samt kanske packa ner en kavaj, men vad ska jag ha på mig? Och exakt vem ska jag diskutera det med?
Shorts ja, men klänning är också soft och passar dessutom både för dagsutflykter och middagar. Men jag kan ju inte ha samma klänning på en sunkig ölfestival i Portland som på en cool nattklubb i LA, och exakt hur många skor måste jag ha med mig för att matcha alla grejer vi ska göra? Och vi ska ju cykla mtb = träninggsbyxor. Men det absolut svåraste är ju att beräkna exakt hur mycket kläder jag faktisk kommer att köpa på plats. Det beror ju inte bara på mig, dvs hur mycket kläder jag vill köpa, utan även hur mycket tid jag tillåts lägga på shopping.
Roade mig med att söka på ”Resa Seattle Los Angeles” på Google.se vilket är ju precis vad vi ska göra. Som ni ser om ni klickar på bilden nedan anser oraklet Google att vi är bäst av 130 000 olika sökresultat på just ämnet ”Resa Seattle Los Angeles”. Känns ganska bra med tanke på att vi inte åkt ännu 
Det finns stora chanser att vi klämmer in en baseballmatch under vår resa. Baseball är ju så amerikanskt det kan bli. Käka korv, dricka öl och missa halva matchen. Det kan vi inte missa.
Som det ser ut nu är det mest sannlikt att vi kommer gå på matchen mellan Seattle Mariners och klassiska Boston Red Sox som spelas på Safeco Field i Seattle den 21:e juli.
Frågan är bara var man sitter bäst på en baseballarena?
Så här några dagar innan avfärd är det givetvis ett otal frågor som bollas mellan oss som skall åka. Alla har varit stressade på sitt håll och det känns som det är först nu under sista veckan som vi verkligen inser att vi snart skall iväg. Nedan följer ett axplock av alla frågor som nu snurrar runt i våra huvuden och mellan oss:
//Daniel
Det sägs att biljetterna till Alcatraz har en strykande åtgång och man måste boka veckor i förväg för att komma ut till fängelset… det stämmer. Idag skulle jag boka våra biljetter och hade kollat ut vilken tur vi skulle åka – det blev ”The Night Tour” som uppgavs vara den mest fullständiga upplevelsen av allt ön har att erbjuda, och man skulle få hänga i fängelsehålorna i skymningen.
Micke och Markus sa ok till mitt val (Daniel hann inte svara, men 3 av 4 är majoritet) så jag bestämde mig för att boka. Men där gick jag bet, det var fullt den dagen vi (läs Daniel med hjälp av google-map) har räknat ut att vi är på plats. Jag bokade då Early Bird-turen istället. Det är en vanlig dagstur men den första som går så man slipper, enligt hemsidan, trängas lika mycket med sådana där otäcka turister…. killarna vill nog ändå inte ha sovmorgon just den dagen =).
/ Linda
Den första, och med största sannolikhet den enda, hotellbokningen som kommer att göras innan avresan är nu genomförd. Våra två nätter i Seattle är bokade – det blev på hotell Max: http://www.hotelmaxseattle.com/
Efter vår bokning upptäckte vi denna recension i tidningen Escape som gjorde ett ”city-guide” reportage i senaste numret:
”I hjärtat av downtown Seattle ligger Hotel Max, Seattles coolaste och mest konstärliga hotell. Lobbyn och korridorerna pryds av, ibland något udda, konstverk och foton från lokala konstnärer och fotografer. Grungemusiken må vara död idag men på Hotel Max hedrar man minnet genom att ägna genren ett helt våningsplan. På våning fem pryds alla dörrar av svartvita foton av grungerockslegender i rutiga flanellskjortor……”
Känns som en lyckad första bokning. Tanken längs resans väg är att vi kommer satsa lite mer på boendet i storstäderna och hanka oss fram på motell och dyl ute på vischan. Dock kommer vi nog inte uppfylla Lindas dröm om att bo en natt på en trailer park…
//Daniel
Tyvärr insåg vi efter ett tag att vi troligtvis skulle vara tvungna att plocka bort ytterliggare vars en från vår lista för att slippa stressa runt under våra 4 veckor (vilket vi absolut inte vill).
Till slut föll valet på att ta bort:
Hiking crater lake (Linda)
För jobbigt
Yosimite National Park (Daniel)
För långt bort
Death Valley (Michael)
För mycket öken
Point Reyes (Markus)
För mycket val
Följande var de spontana reaktionerna på att dessa 4 försvann:
Linda
”jag kommer gråta i ögat om vi inte kommer till death valley, men har inget bättre förslag…. ”
Markus
”jag storgråter nu när jag inte får se mina valar i Point Reyes…men visst kan jag gå med på det.
Jag bokar en Point Reyes—>Vancouver resa nästa år!”
Daniel
”Också hemskt ledsen, får nöja mig med att titta på fotona och drömma mig bort till mitt älskade Yosemite…
http://www.yosemitepark.com/destination_nationalpark_photogallery.aspx
Kan väl dock tycka att om vi inser att vi hinner något av de bortvalda alternativen så röstar jag på Death Valley….”
Det tog inte lång tid efter att alla presenterade sina 5 saker som absolut skulle göras under resan tills vi insåg att vi inte skulle hinna med allt. En snabb överslagsräkning visade att vi skulle behöva närmare 40 dagar för hinna med alla 20 sakerna.
Detta var väl kanske inte helt oväntat så det var inga större sura miner när vi bestämde oss för att alla fick ta bort vars en sak. Dessa fyra försvann då från listan:
Sillicon Valley (Michael)
Var mest med för att jävlas lite så den var ett lätt val att plocka bort.
Hells Canyon (Linda)
Visst, låter väldigt kul men när vi insåg var detta låg på kartan var det också ett självklart val. Tanken med resan var ju att köra längs kusten inte tvärs över USA…
Tijuana, Mexico (Daniel)
Vi hade mer eller mindre redan innan detta bestämt oss för att oavsett så skulle bilen inte få följa med till Mexico då vi hört så många rövarhistorier. Daniel kommer istället (kanske får med Markus) att åka spårvagn från San Diego till Tijuana. Frågan är om vi ser honom mer efter detta…
Vancouver (Markus)
Kanada och Vancouver i alla ära men vi ska åka söderut. Denna ”omväg” rakt norrut fick stryka på foten. Eventuellt ska Markus själv ta en båttur till Kanada. Precis som med Daniel och Tijuana finns det risk att vi får mer plats i bilen efter den båtfärden…
Så, då har vi bara 16 saker kvar.
