Roadtrip Seattle – Los Angeles

Vi funderade ett tag på att hyra eller köpa en GPS så vi kunde undvika att köra fel för ofta. Av många olika anledningar har det inte blivit av.

Främsta anledningen är dock att vi har en mänsklig GPS i Markus. Hittills har vår GPS (Markus alltså) skött sitt jobb mer eller mindre prickfritt.

Vår mänskliga GPS tar sitt jobb väldigt seriöst och pluggar flera timmar varje kväll vart vi ska köra dagen efter. Han tänker även ut alternativa vägar (precis som Secret Service gör för presidenten) om vi mot förmodan skulle hamna fel.

Om ni funderar på en långresa och vill ha en mänsklig GPS kan jag varmt rekommendera Markus. Enda problemet med en mänsklig GPS är att energin ibland tar slut och då kan det ta ett tag att få igång GPS:en igen, det går inte lika lätt och snabbt som ladda sin mobil.

Markus:                                                GPS:

/Michael

Båda gångerna vi har spenderat dagarna på en cykel under resan (på Lindas initiativ) har det hänt saker som nästan platsar i Arkiv X.

På Leif Eriksson Drive i Portland cyklade vi cirka en mil uppför (ganska brant). Det var rejält svettigt och för att stå ut mentalt tänkte jag såklart att det i alla fall blir nerförsbacke på vägen tillbaka. Men icke sa nicke. Trots att vi cyklade exakt samma väg tillbaka så gick det inte att rulla nedför utan det var bara att även cykla sig svettig på vägen ner.

Nästa cykeläventyr var att cykla över Golden Gate. På vägen till brofästet var det i och för sig platt men så mycket motvind att backarna på Leif Eriksson Drive kändes som en lek i jämförelse. Återigen gick tanken till att det i alla fall blir skönt på vägen tillbaka. Men icke sa nicke igen. Denna gång var förklaring lite mindre Arkiv X-lik. Linda vill hellre ta båten tillbaka så det blev ingen medvind.

/Michael

Nej, jag har inte överskridit min budget ännu. Det ser tom lysande bra ut!

Linda

Det är dags att titta lite generellt på ölen här i Amerika. Först och främst så måste jag säga att vi gillar den. Endast en öl som vi (läs Linda) har testar var mindre god. Eller mindre god, den var väl ok om man ville ha en svalkande lager, men den går inte att jämföra med god öl från roliga microbryggerier. Du kanske har gissat att det är Coors Light.

Sedan tidigare har vi berättat att vi provat Mannys Pale Ale och Pyramid Hefe. När vi käkade skaldjur i Olympia så provade killarna Mac & Jack African Amber, den gick hem, och jag kunde inte motstå att testa Fish Tale Wild Salmon Pale Ale. Den var super. Markus nästa öl-mål är att testa Mac & Jack Indian Amber….

Igår på Eel River så testade vi fyra lokala sorter, eller tre var det… och en mix. Calofornia Blond som var en schysst lager, Climax California Classic (tripple C) som var väldigt god, och sen trodde vi att vi fick en pitcher Organic Amber men servitrisen som var hyperstressad gav oss en half & half (California Blond/Organic I.P.A.), och sist den faktiska Organic Amber. Både jag och Markus gillade half & half bäst.

Och ja just det, på väg till Seattle mellanlandade vi ju i Philly och där drack jag Bud Lite och killarna Boston Lager.

/ Linda

PS. När jag skulle beställ min tripple C så fick jag hjärnstillestånd och försökte beställa en Cliiiiimax, det gick sådär. Markus fick hoppa in och förklara för servitrisen vilken öl jag menade. DS.

Riktigt fettmätta satt vi oss i bilen igen och körde vidare och voila, vi var ute vid havet. Det var som att dra undan ett skynke och det var bara öppet hav så långt ögat nådde. Vi hade en ambition att bada i Washington men dels så kunde vi med blotta ögat se hur kallt det var, och dels så hävdar Daniel och Markus att semestern nu börjat och då ingick inte (INTE) att vandra ner för berget till stranden, och sen upp igen. Istället gjorde vi det den american way och körde fram till kanten, tittat ner och körde vidare.

/ Linda

Idag var vi verkligen on the road. Halv tio var allt inpackat i den stora bilen och vi lämnade Salem. Siktet var inställt på Crescent City men vi körde vidare mot Eureka när vi upptäckte att det gick snabbare än planerat, men vi hamnade tillslut i Fortuna. Varför? Det fanns inte ett enda hotellrum att uppbringa i Eureka, förutom Econo Lodge där vi lovat varandra att aldrig (ALDRIG) mer sätt vår fot.

Efter en bit på motorvägen var vi tillbaks på 101:an och då började den roliga körningen. Första halvan av dagen gick mest genom lummiga skogar där träden hängde ner och bildade som en grön, lummig tunnel. På slingriga serpentinvägar körde vi bland annat igenom Springfield (vi letade efter Homer men såg honom inte, däremot tror vi oss ha skymtat Mr Burnes), Mapletown där vi trodde vi skulle hitta maple syrup (men det var en luring) och sen Coos Bay där vi stannade på Panncake Mill och käka lunch (stabbig, som alltid i USA).

Det mest äventyrliga som hände på vägen var att det kom ett rådjur med två kid hoppandes över vägen. Linda var tvungen att bromsa betydligt hårdare än den broms som tidigare under resan gjorde att Markus fick Mickes kalla kaffedrink i knät.

/ Linda

Många frågor har anlänt till blogg-redaktionen:
- Ser Micke verkligen ut som en monkfish?
- Har Linda överskridit sin resebudget redan dag 5?
- Kommer Daniel lyckas välja mat från en restaurangmeny snabbare än 30 minuter någon gång under resan?
- Är Markus med på resan?

I detta inlägg besvarar vi den sista frågan, Markus ÄR med!

Dagen börjar med att vi checkar ut från vårt sunkiga motell. Här vill vi inte stanna en minut mer än nödvändigt!
Vi åker in till centrala Portland och tar en frukost på Starbucks. Linda blir rastlös och springer iväg på en shoppingtur medans vi övriga sitter och njuter i morgonsolen. Linda är tillbaka en halvtimme senare med resans största leende, en väska rikare och många dollar fattigare.

Nu har det blivit dags för Lindas första val, åka mountainbike på Leif Eriksson Drive. Vi åker upp till utkanten av Forrest Park och hyr varsin cykel och ger oss iväg.
En mil senare börjar krafterna ta slut hos tre av medlemmarna så vi stannar. Linda däremot har fått mersmak och ger sig av på en special-trail som går rakt upp för berget. Linda är tillbaka 30min senare med ett nästan lika stort smile som efter väsk-shoppingen.
Sen bär det av tillbaka igen, en mil åt andra hållet så totalt blev det ca 2 mil på cykel denna dag, det kommer kännas i kroppen imorgon.

Markus ÄR med!

Efter lunch har det äntligen blivit dags för första Outlet-shoppingen mellan Portland och Salem. Alla hittar något och vi åker därifrån med många nya påsar. Frågan är bara ur vi ska få plats med allt nytt i våra väldigt slimmade packningar…

Markus är nöjd efter en lyckad shoppingdag.

Avslutningsvis kan jag även tillägga att en av anledningarna till att jag inte syns så mycket under resans gång är att jag sitter på dubbla stolar, är förare och mänsklig GPS samtidigt. När de andra är ute och upplever USA får jag snällt sitta kvar i bilen och planera nästa etapp…

Bergsbestigning igår, mountainbike idag…imorgon börjar äntligen semestern!

//Markus

Eftersom det skall börja en stor ölfestival i Portland med 65 000 besökare visade det sig lite svårt att finna boende till oss. Vi hittade till slut två rum på Echo Lodge Motel (Clarions motellkedja) och bokade två nätter där. På väg ner mot Portland läste vi på om staden, det visade sig att man helst skulle undvika de norra och nordöstra delarna pga hög kriminalitet och droghandel. Vid en närmare titt på kartan så inser vi att vårt motell just ligger i de norra delarna av staden. Lite mer olustiga närmade vi oss motellet och väl framme fick vi riktigt dåliga vibbar.

Sammanfattningsvis kan  vi säga att det var väldigt billigt, men inte särskilt prisvärt….vi hoppas detta var vårt lågvattenmärke när det gäller boende för denna resa.

//Daniel & Markus